Inte den aktuella hamnen, men likväl en hamn. Stadsgården 1948.
Inte den aktuella hamnen, men likväl en hamn. Stadsgården 1948.

”De vill bara bråka” och att det handlar om TV-kanaler var det jag hörde i morse när jag lyssnade på två medpassagerare när de talade om konflikten i Göteborgs hamn, samt den nyligen tillsatta utredningen om begränsningar i strejkrätten.

I vanliga fall hade jag bara ruskat på huvudet och insett att Svensk Näringsliv hade lyckats med sin propaganda. Jobbigt men sant. Problemet är att medpassagerarna diskussion inleddes med att mannen berättade att han fått ett nytt uppdrag. Han hade precis blivit utsedd till Regeringens utredare om begränsningar i strejkrätten. Det är alltså han som ska utreda hur, inte bara strejkrätten, utan även hur föreningsfriheten i praktiken ska begränsas.

Kvinnan han talade med undrade inledningsvis hur man går in i ett sånt uppdrag, han svarade att han får börja med att leta efter de luckor som används och se efter hur man kan täppa till dem. Det är alltså grundinställningen hos regeringens utredare. Att strejk- och föreningsrätten ska begränsas, frågan för honom är bara hur. Inte någonstans under samtalet mellan Stureby, där de bägge klev på, och Gamla Stan, där han klev av, kom det tvivel om huruvida det verkligen var rätt väg att gå, om det verkligen var lösningen på problemen på arbetsmarknaden. Tvärt om så fortsatte han med att prata om Hamn4an i synnerligen nedsättande ordalag. Varför konflikten, eller ”strejken” som han uppenbarligen trodde att det handlar om, ens var aktuell berodde enligt honom på att Hamn4an ”bara vill bråka” och att kraven är trams eftersom de handlar ju bara om ”TV-kanaler”. Till det så upprepade han missförståndet om att det skulle handla om att Hamn4an vägrar skriva på kollektivavtal.

När det går upp för mig vem det är som sitter jämte mig i tunnelbanan händer något anmärkningsvärt. Min kropp reagerade på samma sätt som när man inser att det sitter nazister i samma vagn och man inte kan göra något åt det. Samma stress och samma adrenalinrush. Jag höll mig från att lägga mig i, vilket nog var tur eftersom jag med den mängden adrenalin i blodet knappast hade gjort saken bättre. Men det gjorde en sak uppenbar. Han är i sin position och med sin uppfattning ett påtagligt hot mot mig. Mot mig och en absolut majoritet av befolkningen i det här landet.

För när någon som ska vara någon sorts neutral utredare går in i sitt uppdrag med en inställning som är allt annat än öppen, som är allt annat än att vara ute efter att närma sig sanningen så mycket som möjligt, utan tvärt om är starkt färgad av Svenskt Näringslivs syn på facket som bråkstakar och ett orosmoment på arbetsmarknaden, så har riktningen redan tagits ut. För det var ytterligare en sak jag reagerade på. Ett av kraven han hade haft för att ta uppdraget var att han skulle få en sekreterare som skötte det byråkratiska runt utredningen, något som väl förvisso inte är helt galet, så att han, som han sa, skulle kunna koncentrera sig på att skriva. Hans syn när han pratade om uppdraget var således inte att söka fakta, analysera eller förstå, utan att producera en text. Något som väl förvisso inte förvånar då han uppenbarligen redan hade inställningen klar till vad slutsatsen skulle bli.

Konflikt- och föreningsrätten ska begränsas.

INGA KOMMENTARER

Kommentera