anonymous-eiffeltornetNu när det här skrivs är det fortfarande osäkert vilka som ligegr bakom de koordinerade terroristattackerna i Paris under natten mellan fredag och lördag. Men mycket pekar på att det är religiösa fundamentalister med någon form av koppling till IS.

Med både den här och den tidigare attacken i Paris bakom oss så ser vi hur fler och fler börjar undra om det inte är så att rasisterna ändå har lite rätt? För ska vi vara riktigt ärliga så är det ju den enda mer spridda förklaringen till den här typen av terrordåd.

Men till saken hör ju att rasisterna inte har rätt, utan att mer verklighetsförankrade förklaringsmodeller saknas i det mediala flödet. För om man ska förstå attackerna så måste vi inse att det finns ett samband mellan dem och exempelvis de terroristdåd som utförts av Anton Lundin Pettersson och Anders Behring Breivik. Om det nu är så, som allt pekar på, att det är religiösa fundamentalister som ligger bakom nattens dåd i Paris så måste vi komma ihåg att det är samma andas barn som de rasistiska terrorister som mobiliserat även här på hemmaplan under de senaste åren, med mord och mordbränder på en skala vi knappt sett tidigare.

För hade det varit så som fascisterna i SD påstår, att konflikten står medllan Islam och väst, så är nattens attacker fullständigt obegripliga om man ser till måltavlorna. De människor som utgjorde måltavla i natt är inte de mäktiga. De är inte turister. De är inte heller den grupp som starkast ger stöd åt rasistiska Front National. Det är medel- och arbetarklassens unga. Den från Paris stammade Manu Saadia skriver på nättedningen Fusion en kort men viktig text för att förstå vilka som blivt utsatta för attacken. Han skriver:

This is the land of hipster socialists. These neighborhoods recently elected a female socialist mayor, as well as a slew of Green Party candidates, even as the rest of the country voted for the more conservative and anti-immigration parties on the Right.

The attackers, whomever they may be and whatever their motives, went after the heart of progressive Paris. They did not attack the more touristy Champs-Elysées or Notre Dame, or the more bourgeois and conservative left bank, where most of the government ministries are located.

ghoul_notre_dame_paris_france_1912_vintage_postcardDet är Paris motsvarighet till Södermalm som blivit måltavla för attackerna. Visst är området gentrifierat, men det står, liksom Södermalm, som symbol för upplysningidealens fortsatta politiska kamp. Det är den symboliska kärnan i frihet, jämlikhet, broderskap som man valt att ge sig på. Det är, liksom Petterssons och Breiviks terrorattacker, attacker mot symboler för jämlikhetsträvan och attacker mot det kommande släktet. Det är framtidens strävanden mot ökad jämlikhet som ska kväsas i sin linda.

För att förstå attackerna och dess förövare måste man se att det handlar om djupt reaktionära och konservativa ideologier som finner grogrund som en följd av vårt allt mer osäkra samhälle. På individnivå är det i princip omöjligt att utan personkännedom veta vad som till slut fått dessa terrorister att ta steget fullt ut, men på ett strukturellt plan är det ingen hemlighet. Ökad social otrygghet gör att fler och fler söker sig till konservativa löften om ett påhittat tidigare idealsamhälle. När SD målar upp en bild av Folkhemmet och IS målar upp en bild av Kalifatet, så målar de upp lögner. Men det är lögner som ger trygghet och hopp. Det är hoppet att det en gång ska bli som man föreställer sig att det var förr, med ordning och reda. Men eftersom det är en falsk bild i hög grad byggd på sagans svart-vita dynamik så ger det också att man pekar ut grupper som fiender, på helt galna grunder. Fiender som det återkommande hetsas mot i retoriken, hetsas så mycket mot att det till slut flippar helt för några av lyssnarna. Lyssnare som istället för att tänka efter om det finns någon som helst logik i hetsandet gör praktik av hetsen och hugger ihjäl skolbarn, sparkar in huvudet på två-åringar eller som inatt skjuter vilt med automatvapen på en rockkonsert.

Paris-metro_artDen bild som ligger bakom hetsandet är den bild av det förfutna där var och en vet sin plats, med strikta hierarkier där var och en fyller sin funktion som kugge i hjulet och inte avviker. Det är starkt patriarkala, homogena samhällsbilder där de som genom arv pekats ut som mest lämpade ska styra över populasen, samhällen där makt är rätt, bara det är rätt makt. Samhällen som aldrig funnits och aldrig kommer finnas då de inte utgår från hur männskligheten fungerar. Samhällen som stannat i sin utveckling i en konserverad ögonblicksbild av ett förflutet som aldrig funnits.

Det samhällets största hot är det progressiva, de rörelser och strömningar som bygger på de upplysningsideal som en gång i tiden bland annat låg bakom en rad av de revolter och revolutioner som ägt rum på Paris gator. Frankrikes valspråk, med ursprung i Franska Revolutionen, frihet, jämlikhet, broderskap symboliserar därmed det allra värsta de här rörelserna kan tänka sig. Det är konservativa rörelser som sannolikt hellre skriver under på Vichyregimens kortvariga ersättning för valspråket, även om det inte inkluderar religionen, arbete, familj, fädernesland som trycker på det konservativas kärnvärden. Det är i det här hatet mot jämlikheten vi måste se hur nattens blodbad och blodbadet på Utøya har samma måltavla, de progressiva. Inte de som genom sin existens är en måltavla, som SDs invandrare och IS icke-muslim, utan de som aktivt kämpar mot de konservativa idealen. På så sätt var attacken mot Charlie Hebdo och skolan i Trollhättan på något sätt enklare att förklara och förstå. Där var det terroristens vanliga måltavla, den som hädat Profeten och invandraren, som föll offer. Men här och på Utøya blir det svårare att förstå eftersom terroristernas politiska ideologier i mediabilden ersatts av bilderna av den fanatiskt religiösa och den ensamma galningen. Man måste tänka i två steg för att se varför målen valts. Det är i bägge fall samma grupp man är ute efter, den grupp som av just Breivik kallades ”kulturmarxister”.

Det är därför det nu är oerhört viktigt att inte falla in i ropen på hårdare tag mot flyktingar, inte falla in i hetsen mot islam och att se saker för vad de faktiskt är. Två parallella rörelser, en nyfascistisk och en islamistisk, som strävar åt samma håll och arbetar i växelverkan. De göder varandra med sin terror. För varje nyfascistiskt terrorbrott låter de fundamentalistiska löftena lite mer lockande för några som känner hotet från nyfascismen. För varje islamistiskt dåd låter löftena från nyfascisterna i SD lite mer lockande för några som blir skrämda av fundamentalisterna. Även om de aldrig skulle erkänna det öppet, eller ens kanske för sig själva, så är de här två grupperna tvillingar med snarlika mål. Vilket gör att det bara finns ett sätt att få stopp på dem, och långsiktigt se till att de inte växer igen. Vi måste kämpa för ett jämlikt och rättvist samhälle på sekulär bas, där alla får plats och alla erbjuds trygghet och säkerhet. Ett inkluderande samhälle så det inte längre finns en rekryteringsbas för reaktionär konservatism som spränger självmordsbomber och hugger ihjäl barn med svärd.

INGA KOMMENTARER

Kommentera