H.G. Wells med sina militärminiatyrer
H.G. Wells med sina militärminiatyrer

När kroppen inte längre orkar med jitterbuggen eller de sena kvällarna på lokal, så kan det infinna sig en tomhet för den gentleman som vant sig vid ett liv i sus och dus. Det är då som företeelsen med hobbies börjar kännas lockande. En hobby som under alla år fascinerat distingerade herrar är att leka med tennsol…  jag menar; att reproducera militära slag för att på så sätt få en djupare inblick i de taktiska avväganden som är avgörande på slagfältet.

Hur många skotska herrar har inte krupit omkring på salongsgolvet, lagom doftande av vällagrad visky, för att lista ut hur man skulle kunna ha gjort den där dagen i april 1746 för att slaget vid Culloden inte skulle ha slutat med katastrof? Hur många gånger har inte Waterloo genomförts på nytt på tillfälligt rekvirerade biljardbord? Hur många gånger har inte ni kära läsare känt er sugna på att testa om teorierna om Slaget vid Teotuburgerskogen håller vatten?

Klicka på omslaget för att komma till en PDF med H.G. Wells Little Wars
Klicka på omslaget för att komma till en PDF med H.G. Wells Little Wars

Militära slag har alltid fascinerat, samtidigt som repetition av militära rörelser tränar sinnet i taktiskt och strategiskt tänkande. Det har setts som viktig kunskap för en världsvan man att kunna grunderna i de elementära slagen som lett till den nation den världsvane ser som sitt hemland. Men vi vet alla att det bara är ursäkter för att få riktigt gräva ner sig i detaljer om äldre uniformsskick, utrustning och utdaterade vapen. För att inte tala om nöjet att bygga och måla sin armé!

En som verkligen förstått det här var H.G. Wells, som trots sin övertygade pacifism slog ett slag för den militära leken med tennsoldater. Han utvecklade tidigt en civil version av de preussiska Kriegsspiel-reglerna när han 1913 publicerade sin bok ”Little Wars”. En bok där han drar upp grundläggande regler för krigsspel, samtidigt som han resonerar om krigets väsen från sin pacifistiska hållning.

Reglerna som Wells publicerade kanske är lite väl enkla för att kunna återskapa verkliga slag, idag finns dock möjlighet för den hågade gentlemannen att fördjupa sig i en rad olika regler för att så noga som möjligt kunna åter skapa nästan vilket slag som helst. Så om andan faller på finns inga hinder för att se hur Makhnos trupper vid Peregonovka såg till att slå det avgörande slaget mot Vita Armén.

Idag behöver man inte heller lägga timmar på att gjuta tennsoldater, det finns modeller i både plast och metall att köpa samt en rad olika skalor att välja på, så man har friheten att välja mellan skärmytslingar som Slaget vid Gestilren eller att försöka hitta en lösning på hur Republiken hade kunnat vinna Slaget vid Ebro.

Alla vi som kan vår Tintin vet att modellfartyg i sig kan leda till äventyr och spänning.
Alla vi som kan vår Tintin vet att modellfartyg i sig kan leda till äventyr och spänning.

Men om man inte vill bygga upp hela slag, men ändå lockas av målandet och modellerandet så är ju miniatyhobbyn i sig en guldgruva. Att bygga modeller i miniatyr av större föremål har i alla år fungerat som avkoppling och hobby för människor av alla de slag.

Mest känd och omtalad är givetvis hobbyn att bygga modellfartyg. En hobby som genom åren främst kopplats ihop med sjömän som klivit i land för gott. Men en miniatyr av ett segelfartyg tilltalar även andra än gamla sjöbjörnar. Känslan av äventyr och spänning är så nära kopplad till fartygens mystik att en gammal bark eller fullriggare utan problem passar på salongens buffé i vilket hem som helst.

Idag finns det dessutom så många fartyg att välja på för den som kliver ner till hobbybutiken, att även den mest motsträvige revolutionär säkert kan hitta ett fartyg som tilltalar. Bounty, Pansarkryssaren Potempkin och en rad piratfartyg finns idag tillgängliga som byggsatser för den som så vill.

Ett gammalt modelltåg med ett synnerligen förpliktigande namn
Ett gammalt modelltåg med ett synnerligen förpliktigande namn

En annan klassisk sysselsättning för den miniatyrintresserade är givetvis modelljärnvägen. En fin gammal hobby som tyvärr kräven en hel del utrymme, men kan ge många långa timmars nöja. Fördelen med modelljärnvägen är ju att det egentligen inte bara handlar om tåg, utan om att bygga upp hela idealsamhällen i miniatyr som tågen susar igenom. Samhällen där man själv får bestämma om det samhälle man vill bygga upp ska vara hypermodernt, mer ålderdomligt, lantligt eller urbant. Det är helt upp till modellbyggaren själv.

Men det tekniska ger också mycket nöje. Att sitta långa kvällar och räkna ut hur växlar och tågturer bäst läggs upp för att få en modelljärväg som har både säkerhet och jämnvikt så den blir så njutbar som möjligt att köra.

Besläktad med modelljärnvägen är givetvis ångmaskinen. Här är det oftast dock det tekniska som fascinerar. Att hitta tekniska miniatyrlösningar till den tekniska landvinning som, på gott och ont, förde världen framåt under 1800-talet. Att hitta nya saker att driva i sitt hem med ånga har idag hittat sin publik bland dem som är intresserade av viktoriansk science fiction.

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä framför deras miniatyr av Muminhuset. Vad som nog av många betraktas som det ultimata dockhuset.
Tove Jansson och Tuulikki Pietilä framför deras miniatyr av Muminhuset. Vad som nog av många betraktas som det ultimata dockskåpet.

En liknande ingång som till modelljärnvägen, med konstruerandet av sitt idealsamhälle, kan man ha till dockskåp, en hobby som för utomstående har fått ett lite skamfilat rykte av Lundbys folkhemsbygge, men egentligen är en underbar sysselsättning där kreativiteten får flöda vad gäller den ultimata utformningen av ett hem. Ett hem där ekonomi, utrymme, klass, byggnadsregleringar och annat inte sätter några hinder utan hemmets ägare verkligen får bestämma allt själv.

Dockskåpet har tyvärr i högre grad än modelljärnvägen förpassats till barnkammaren under de senaste decennierna, även om undantag finns. Det är synnerligen tråkigt då ett hem verkligen kan prydas av ett välkonstruerat dockskåp.

Miniatyrernas värld har egentligen inga begränsningar. Som hobby är det bara den egna viljan som sätter gränser. Här har inte ens nämnts pappminiatyrer, radiostyrda modeller eller en rad andra grenar av miniatyrhobbyn. Vi tänkte mest hör inspirera till att våga bejaka den del som av många nog betraktas som lite barnslig, men egentligen bara handlar om att man vill koppla av med något trevligt en liten stund.

1 Kommentar

Kommentera