Svensk flyktingmottagning 1944. Då var det finska flyktingar.
Svensk flyktingmottagning 1944. Då var det finska flyktingar.

I landets nyhetsmedia har de senaste dagarna en historia klämts in mellan pizza-texter, nyårslöften och fyrverkeridebatter. Det är historien om en grupp flyktingar som vägrat kliva av en buss ute i Jämtlandsskogen.

Det verkar inte råda alltför stora oenigheter om vad som rent tekniskt har hänt. En grupp flyktingar har bussats från Malmö till en f.d. militäranläggning en mil utanför Östersund. Informationen om vart bussresan skulle gå eller hur lång tid den skulle ta förmedlades inte på ett korrekt sätt innan resan. Väl framme opponerade sig en del av flyktingana mot behandlingen, bl.a. genom att vägra kliva av bussen.

Problemet är hur man väljer att beskriva det i media. För den bild som målas upp är den av otacksamma flyktingar som bara kommer till Sverige för att kräva lyxliv. Sättet man valt att vinkla är förvisso mer förrädiskt och snyggare genomfört, men ändå av samma sort som den rapportering om rumänska romers organiserade tiggeri som ibland hittar fram till etablerade mediakanaler från högerns mer tveksamma utmarker.

Rent tekniskt stämmer det ju nämligen att den här gruppen flyktingar är missnöjda med den hjälp de erbjudits av Migrationsverket. Rent formellt stämmer det också att många romer som tigger på våra gator är organiserade. Problemet är dock i bägge fallen att man väljer en vinkel som målar upp en ofullständing bild och i praktiken målar upp en skev, eller rent av falsk, verklighetsbild.

Finska krigsbarn
Finska krigsbarn

Hur det är med romers organisering borde jag egentligen inte behöva ta upp, men jag gör det ändå. För de flesta som inte tillbringar sin uppkopplade tid med att dammsuga internets intellektuella kalhyggen som Fria Tider, Exponerat och Avpixlat vet att snacket om svindyra bilar och maffiakungar är just snack. Organiseringen handlar om att några grannar eller släktingar gemensamt organiserar en resa för att underlätta logistik och sänka kostnader. Men skriver man ”organiserat tiggeri” så är det ändå Fagin som dyker upp i folks sinnen, inte en grupp fattiga som samarbetar för att underlätta sin gemensamma situation.

På samma sätt blir bilden skev när man i rapporteringen väljer att problematisera de protesterande flyktingarnas beteende istället för Migrationsverkets fullständigt knäppa hantering av människor i en extremt utsatt position. Genom att lägga fokus på de syriska flyktingarnas beteende, som ytligt sett kan verka rätt irrationellt, ifrågasätter man mänskliga försvarsinstinkter istället för systemfel. Man får människor att se fel i ett desperat försök i att förbättra en hopplös situation, istället för att peka ut alla de fel och brister som Migrationsverket dras med.

De vita bussarna i Malmö 1945
De vita bussarna i Malmö 1945

För det är en stor skillnad på en artikel med rubriken ”Flyktingar vägrar kliva av buss” och en med rubriken ”Migrationsverket lurar flyktingar på 15-timmars bussfärd ut i det okända”. Vem man väljer som agent är viktigt, för det är agentens agerande som kommer ifrågasättas och som kommer synas i sömmarna. Att då välja att fokusera på en statlig myndighets agerande, en statlig myndighet med pressansvaringa som behärskar språket medias texter skrivs på, istället för att lägga fokus på 20 personer som inte har tillgång till media, inte förstår språket, är trötta och utpumpade efter en lång resa och där flera sannolikt också lider av kraftiga trauman, borde vara en självklarhet. Så har det dock inte visat sig vara.

Istället har man valt att fokusera på en grupp flyktingar där stora risker för missförstånd under kommunikationen föreligger, där ”hela historien” i princip är omöjlig att få fram då det 30-tal flyktingar vi talar om alla har individuella skäl till varför de sa ifrån på det sätt de gjorde. Något som även journalistiskt är svårt att försvara då det kan bli en betydligt bättre helhetsbild om man använder nyårshelgens händelser som ett exempel på Migrationsverkets erkända tillkortakommanden, och lägger fokus på hur Migrationsverket gång på gång förvärrar situationen för människor på flykt.

I slutänden handlar det dock om samma gamla visa. Vilken syn på samhället man vill förmedla och var man väljer att se att felet egentligen ligger. För i grund och botten är det helt oacceptabelt att vi har tiggare på våra gator, på samma sätt som det är oacceptabelt att vi har folk som hellre ockuperar en svinkall buss än går in i värmen på en flyktingförläggning. Frågan är bara om man väljer att lägga skulden på den fattiga tiggare som ber om almosor, eller på det system som hellre ser till att Reinfeldt och hans grannar får sänkt skatt och rabatterat tjänstefolk, än att ingen ska behöva vara utan mat och tak över huvudet? Om man väljer att se flyktingarnas krav på att bli behandlade som människor som ett problem, eller att svensk hantering av asylsökande är under all kritik?

2 KOMMENTARER

    • Det finns säkert en mer utförlig beskrivning på Flashback. Det brukar finnas mer utförliga beskrivningar av det mesta på Flashback. Dock är varken det eller ett stort antal visningar av den akuella Flashbacktråden en garanti för att ens det minsta på tråden i fråga har en anknytning till verkligheten.

Kommentera