Amanda Darieux från Highlandermytologin är ett typiskt exempel på gentlemannatjuven
Amanda Darieux från Highlandermytologin är ett typiskt exempel på gentlemannatjuven

Som gentleman kan man tänkas ha både den ena och den andra sysselsättningen, speciellt som revolutionär gentleman då det ofta innebär att man tillhör den arbetande klassen. Men inom gentlemannens ikonvärld finns även plats för kriminella gentlemän.

Gentlemannen som väljer en kriminell bana gör det dock inte hur som helst och han har genomgående ett regelverk att hålla sig till. En gentleman skulle aldrig begå brott som drabbar utsatta, inte heller brott som till sin natur är vulgära.

Som revolutionär gentleman passar sig den kriminella banan dessutom ypperligt. Den underminerar den rådande ordningen och man visar på att de härskandes osårbarhet är en chimär. Äganderätten ifrågasätts och de lagar som överklassen satt upp för sig själva upphör att vara absoluta rättesnören.

Som revolutionär och kriminell gentleman finns även alternativet att ta rollen som den sociala banditen. Banditen som öppet tar ställning för de utsatta och mot överheten. Att använda sina brott för att stärka de utsattas position eller gynna den revolutionära rörelsen.

Bankrånaren, falskmyntare och anarkisten Lucio Urtubia med sin bror Alfonso
Bankrånaren, falskmyntare och anarkisten Lucio Urtubia med sin bror Alfonso

Historisk har vi här förebilder inom illegalismen och den expropriativa anarkismen. Durrutis Los Solidaros visar tydligt på hur bankrån kan gynna kampen för ett rättvist samhälle.

Vad gäller gentlemannastilen finns även där förebilder bland de kriminella kretsarna. Den traditionella ”gentlemannatjuven” är given. Den klassiska stilfulla tjuven som under nattens mörker eller under en galaföreställning stjäl det mest eftertraktade bytet. Tjuven som ofta är akrobatisk och genom cirkuslika konster tar sig fram till den monter där det eftertraktade finns, eller genom förklädnad och sociala trick får tillgång till det dyrbara. Allt för att avsluta räden med att på hemmaplan korka upp en god flaska champagne.

Men även den klassiska bedragaren kan komma i en gentlemannaform. Michael Caine i Rivierans Guldgossar visar upp den perfekte gentlemannabedragaren. Bedragaren som med stil och klass inriktar sig på välbergade högdjur och utan pardon plundrar dem på deras tillgångar.

Förfaskaren och falskmyntaren är en annan form av kriminell som passar sig för gentlemannen. För vem sörjer om en uppblåst riskkapitalist köper en Picasso målad av en synnerligen talangfull kille från Kista?

Jesse James utmålades ofta som en Robin Hood-liknande social bandit.
Jesse James utmålades ofta som en Robin Hood-liknande social bandit.

Men vad utmärker en kriminell och revolutionär gentleman? Till att börja med får ingen brottslighet rikta sig neråt på samhällsstegen. De som utsätts för brotten ska genomgående vara mäktiga och tillhöra samhällets elit. Som revolutionär kan man inte heller stjäla från det gemensamma som t.ex. konst från museum ägda av det allmänna. Kriminaliteten som sådan får givetvis inte medföra lidande för tredje person, därför är exempelvis narkotikahantering utesluten, även om den romantiska bilden av sekelskiftets opiumhålor har en viss attraktionskraft. Narkotikahantering har alltid en ful baksida, oberoende hur man försöker sköta det själv. Det samma gäller givetvis alla former av människohandel.

Majoriteten av de här gentlemannakriminella kommer givetvis från fiktionens värld. Men det innebär inte att det inte finns exempel på kriminella revolutionärer med både stil och klass att ta efter. Kriminella som ansträngt sig för att inga oskyldiga ska komma i kläm, för att ”offren” i grund och botten ska vara värre skurkar än de själva.

Många har utmålats som Robin Hood-liknande figurer. Både Ned Kelly och Jesse James har fått ryke som sociala banditer och många av de illegalistiska fransmännen under det tidiga 1900-talet hade åtminstone utåt ambitionen att vara goda kriminella. Durruti har vi redan nämnt och i hans spår agerade också Lucio Urtubia när han under årtiondena efter Andra Världskriget rånade banker och gav sig in på falskmyntning. Denne Lucio, som undertecknad haft nöjet att träffa vid några tillfällen, får vi förhoppningsvis anledning att återkomma till vid senare tillfälle.

Vi tänkte också ge oss in på närmare beskrivningar av några typer av kriminella gentlemen under våren och sommaren.

Det är givetvis ingen uppmaning till er alla att gå ut och bli yrkesbrottslingar, vi vill bara peka på att en gentleman inte på något sätt är bunden av lagens råmärken.

Liknande artiklar

0 1166

INGA KOMMENTARER

Kommentera