Furste Piotr Kropotkins vapen som avviker en del från de huvudregler som stipuleras i texten då det är ett ryskt furstevapen och inte ett svenskt borgarvapen.
Furste Piotr Kropotkins vapen som avviker en del från de huvudregler som stipuleras i texten då det är ett ryskt furstevapen och inte ett svenskt borgarvapen.

Efter vår inledande text om heraldik så är det nu till slut dags för den första texten som går närmre in på hur man konstruerar sitt vapen.

Till att börja med kan det vara bra att veta exakt vad som ska bestämmas. Det som ska bestämmas är beskrivningen av vapnet som kallas blasoneringen. Vapnet ska alltså inte bestämmas i sin exakta form utan det är den skrivna beskrivningen som ska bestämmas, och det är den som kommer vara det som bedöms av heraldiker för att separera det från andra vapen. Ett komplett vapen har följande delar: hjälmprydnad, hjälmtäcke, hjälm och sköld.

Skölden är den mest centrala delen av vapnet, det är skölden som är det avgörande när ett vapen ska bedömas och det är här de mest strikta reglerna finns. En sköld kan till och med ensam utgöra ett vapen. Det vi ska bestämma oss för är dock bara hur skölden ska vara ”målad”, inte vilken form den ska ha. Formen på skölden är helt upp till konstnären och är inte en del av blasoneringen.

Hjälmen finns i två typer, öppen och stängd. Den öppna är reserverad för adeln, så i praktiken är vi hänvisade till den stängda hjälmen. Riktigt konservativa vill göra gällande att en stängd hjälm uteslutande bör vara av typen stickhjälm, så den inte förväxlas med en tunnhjälm. Detta då tunnhjälmen, som ju också är stängd, tidigt i den svenska heraldiken var reserverad för uradeln. I sverige finns det dock bara 18 kvarlevande uradliga ätter, där inte ens alla använder sina ursprungliga vapen då de s.m.s. blivit reintroducerade till Riddarhuset vid ett senare tillfälle, så tämligen få hörsammar den gamla regeln, en regel som dessutom bara gäller den konstnärliga framställningen.

Ett heraldiskt vapens beståndsdelar som de framställs av Wikipedia
Ett heraldiskt vapens beståndsdelar som de framställs av Wikipedia

Hjälmtäcket följer ofta de färger som återfinns på skölden men om hjälmprydnaden avviker i färg från skölden är det inte helt ovanligt att hjälmtäcket kombinerar de tu. Det som ska fastställas är hjälmtäckets färg, samt färg på fodret.

Hjälmprydnaden är den figur som återfinns överst på hjälmen. Den har ofta en koppling till sköldens motiv, men ibland fungerar den som komplement för eventuella element man av någon anledning inte ville ha på skölden.

Ett första steg kan vara att klura på vilka färger man vill ha på sitt vapen. Färger kallas inom heraldiken för tinkturer och är i skandinavisk tradition hyfsat begränsade till sitt antal. Till att börja med har tinkturerna tre huvudindelningar, metall, färg och pälsverk. Metallerna är två, guld och silver. Vid den konstnärliga framställningen av vapnet kan konstnären fritt välja att ersätta guld med gult och silver med vitt. Färgerna som förekommer i skandinavisk heraldik är följande: rött, blått, svart, grönt och purpur. Pälsverk är extremt ovanligt och de som förekommer är hermelin samt gråverk.

Haroldsbilder
Exempel på häroldsbilder, fräckt stulna från Drakar & Demoner Ivanhoe

När man väljer tinktur är huvudregeln att färg inte får ligga mot färg, metall inte får ligga mot metall och pälsverk därmed inte heller får ligga mot pälsverk. Detta har sin grund i att man på avstånd inte ska riskera att färgerna går i varandra, utan att de ska kontrastera väl, speciellt som man inom heraldiken inte pratar om bjusblå eller karmosinröd, utan blå och röd, där nyansen är upp till konstnären att avgöra, och kontrasten skall märkas oberoende vilkern nyans som konstnären får för sig passar.

Det centrala på en sköld är givetvis vad den föreställer, det vill säga bilden. Heraldiskt skiljer man på två sorters bilder, häroldsbilder och allmänna bilder. Häroldsbilder är geometriska mönster, former och fält som bildas när man delar in skölden med olika tinkturer. Det kan vara väldigt enkelt, som en kluven sköld, men kan i extrema fall kombineras så långt att det blir ett oigenomträngligt gytter, då har man givetvis förlorat poängen med att ett vapen ska vara lätt att läsa av, men de exemplen finns tyvärr.

Den allmänna bilden är det som nog de flesta tänker på när man pratar om en bild på en sköld. Det är alla bilder som kan finnas på en sköld som inte är häroldsbilder. Sankt Eriks huvud på Stockholms stadsvapen är en allmän bild.

Vid komponerande att ett vapen är det kutym att hålla det så enkelt som möjligt. Har man ett namn som faktiskt betyder någonting så är det ofta lämpligt att låta vapnet avspegla namnet. Heter man till exempel Ståhl kan ett eldstål vara lämpligt eller om man heter Ferm kan ett snabbt och raskt djur vara något att ha i åtanke. Andra saker att ta inspiration av är den ort från vilken ens släkt stammar eller om det funnits ett yrke som återkommit i flera släkt led. Det är nämligen inte bara du som tar dig ett vapen, du tar det också för alla kommande generationer så det är bra om det är släkten och inte dig som person det knyter an till.

Viktigt att komma ihåg är att den allmänna bilden ska vara tidlös. Den ska inte föreställa en speciell modell av något. För att åskådliggöra brukar många använda exemplet att man kan ha en bil som allmän bild, men inte en Volvo 740, då den är på tok för tidstypisk och bestämd i sin form.

Nu har ni lite att börja fundera på. Vi ska försöka gå närmre in på en del detaljer i framtiden här på Punschverandan och göra vårt bästa för att nästa heraldiska uppdatering inte ska dra ut på tiden lika mycket som den här gjorde!

Liknande artiklar

2 854

2 KOMMENTARER

  1. Hej, jag jobbar just nu med att uppdatera en vapensköld åt en Skånsk Diplomatisk förening. Vad bör man tänka på när man gör en sköld åt en förening och inte en släkt, finns det något man bör tänka på? Hade varit super att få höra lite tankar från dig :)

    Maila gärna!

    Ha det fint, mvh Jonas

    • Jag ber om ursäkt för det sena svaret.

      Generellt är det ju tidlöshet och enkelhet som bör tänkas på. Är den specifikt skånsk, eller råkar den bara vara aktiv i skåne just nu? Om den är definitionsmässigt skånsk så torde en skånsk anknytning synas i vapnet, kanske att den har tinkturerna röd och gyllene? Om den däremot inte är uttalat skånsk så tror jag tvärt om att det är bra att undvika tinkturer eller figurer som kan kopplas till en nation eller ett geografiskt område, föreningen är ju diplomatisk.

      Symboler som minner om dialog eller fred tror jag kan passa bra. Kanske en fjäderpenna för att anknyta till diplomatisk korrespondans? Eller en duva som trots sin bibliska koppling är hyfsat internationell idag.

      Det är lite svårt att vara mer detaljerad i tankarna med så pass lite på fötterna, men jag hoppas det varit till lite hjälp i alla fall.

Kommentera