Det här var mycket länge sedan. mer så i innehåll än tid.
Det här var mycket länge sedan. mer så i innehåll än tid.

Helgens händelser nere i Malmö fungerar medialt som en flerstegsraket. Inledningsvis vet man ytterst lite och släpper en kort nyhet, när det visar sig att läsare, lyssnare och tittare reagerar starkt så vill man skapa köttigare nyheter och sen spinner man vidare för att se hur länge nyheten håller.

Den här gången gick det inte riktigt som man planerat. Istället för att media fungerat som nyhetsförmedlare har man funnit sig själva i rollen som aktörer och part i målet, betydligt mer än vanligt. Inledningsvis såg det inte så konstigt ut, media refererade till vad polisens presstalesman sa. Ett vanligt sätt att rapportera innan bilden klarnar. Men redan där klev man i media fel, för det var något i polisens historia som lät väldigt illa. För trots att polisen redan då konstaterat att det handlar om mordförsök så bagatelliserar man händelsen genom att kalla det för ett skånskt uttryck som minner om det mer spridda uttrycket ”drängslagsmål”. Men om vi ska vara ärliga, i bilden av drängslagsmål, tänker vi oss då allvarliga skallskador och lika allvarliga knivskador?

Media gör här om ett fel de gjort ett otal gånger tidigare. De tror att polisen är en opartisk och oberoende källa. Malmöpolisen har under många år haft ett minst sagt ansträngt förhållande till malmös vänster. Med allt från grova övertramp i samband med fackliga konflikter till grov rasism inom kåren. Överfallet skedde på gatan utanför det välkända vänsteretablisemanget Glassfabriken, och ett flertal andra tydliga tecken gör att polisen omöjligen kan ha missat att det handlade om att nazister överfallit människor på väg från demonstrationen. Att i det läget inte höja ett ögonbryn över polisens rapport om ”drängslagsmål” tyder på en genomgående låg nivå av professionalitet hos landets enade journalistkår.

I det här läget luktar det dock bara tafligt jobb från journalistkåren, lite slarvigt så där på en höft. I nästa skede blir det värre. När tusentals människor runt om i landet samlas under söndagen för att protestera mot nazismen och dess våld så går landets största mediakanal ut och mörkar att protesterna var mot nazism, utan målar upp bilden att de var generellt mot våld. Nu är det inte längre bara ett illa utfört arbete, nu är det något annat som spökar. SVT toppar det hela genom att komma med den synnerligen besvärande kommentaren att de inte ens är säkra på om man verkligen ska kalla Svenskarnas Parti nazister, alltså det parti som för bara några år sen hette Nationalsocialistisk Front.

Men SVTs minst sagt beklämmande beteende hamnar ändå i skymundan när Kvällsposten går ut med en version av händelserna i Malmö som i princip är ett plagiat av den fullständigt barocka historia som presenteras av just Svenskarnas Parti, alltså det parti som SVT inte ens vill kalla nazister. Problemet för Kvällsposten är ju att Researchgruppen och senare under dagen Arbetaren, som likt en skotsk hjorthund bland mopsar sticker ut med sitt sunda förnuft i svensk riksmedia de senaste dagarna, publicerar en betydligt mer sannolik beskrivning baserad på en rad vittnesuppgifter.

SVT väljer i det här läget att föra vidare Kvällspostens historia. Jag skickar i min bestörtning en fråga till den aktuella journalisten hur de kan köpa SvPs/Kvällspostens historia rakt av men ignorera den betydligt sundare beskrivningen från Researchgruppen och Arbetaren. Det hyfsat sena svaret blir något kryptiskt att Kvällsposten ses som en seriös källa samt att de vill ha insyn i polisutredningen och om det kommer in andra uppgifter idag, dvs. nästan ett dygn efter Researchgruppen avslöjande, så kommer de berätta det.

Vad i helskotta är det som SVT skriver? Vågar de inte stå bakom Researchgruppen och Arbetaren för att polisen då kommer vägra dem insyn? En insyn som de har laglig rätt till såvida de inte menar att någon inom polisen ska bryta mot förundersökningssekretessen.

Under dagen och sent igår kom den klassiska offerkoftan fram. Från ett flertal redaktioner kom någon form av halvkvävd ursäkt som gick ut på att det mer eller mindre är synd om journalisterna för att ingen kontaktar dem och berättar sin version.

Om vi då tar ett steg tillbaka och försöker få en hyfsad helhetsbild av vad som hänt och dessutom sätter det i kontext. Under den senaste tiden har svensk riksmedia fått allvarlig kritik för sin hantering av frågor som rör fascism. Soran Ismail fick sluta på SR för att han var uttalad antirasist, den kände nazisten Mikael Skilt fick däremot bre ut sig under hela 7 minuter(en väldigt lång tid i radiosammanhang) utan att få en enda kritisk fråga och den generella inställningen till de nazistiska delarna av Ukrainas regering har varit minst sagt mild i utrikesrapporteringen. Allt sådant som väckt starka känslor. När då media klantar till det redan från början vid en händelse som den i Malmö, är det då så konstigt att många inblandade inte vill tala med dem? Är det konstigt att många till och med betraktar dem som part i målet, på fascisternas sida? Jag tycker inte det.

police-brutalityMen det är ju inte bara pressen som uppträtt på ett beklämmande undermåligt sätt under de senaste dagarna. Polisen har ju utmärkt sig rent ut sagt skrämmande. Det börjar faktiskt redan dagen innan attacken då SÄPO låter göra gällande att det inte finns någon anledning att tro att de nazister som åkt på vad man bara kan kalla för studieresa i våld och nazistisk strategi inte utgör något hot i Sverige. Problemet är ju att en av de nazister som deltog i attacken natten mot söndag precis var hemkommen från Ukraina, men inte ens i efterhand har säkerhetspolisen erkänt sitt misstag utan har istället lyckats trassla in sig i de mest snurriga resonemang där nazister är ett hot men ändå inte.

Polisen nere i Malmö, som är ansvariga för utredningen, har betett sig ännu värre. Det började med det barocka uttalandet om ”drängslagsmål”. Redan där satte Malmös poliskår ribban för hur de kommer hantera fallet medialt. De går alltså ut med att de som ligger på intensiven och kämpar för sitt liv helt enkelt får skylla sig själva, och det säger de tidigt. Långt innan de ens kunnat hålla förhör med målsägande!

Polisens ovilja att hålla en neutral linje har sedan fortsatt. Istället för att helt lägga locket på om det nu skulle vara så att de faktiskt inte begriper vad som hänt, så relativiserar de händelsen och går till och med in på Svenskarnas Partis linje i vissa kommentarer. Sent igår kom så ytterligare ett klavertramp. De hävdar att en av de misstänka inte längre är misstänkt eftersom en av målsägande inte längre säger sig ha varit utsatt för brott. Här har vi då ett litet problem. Misshandel av den här karaktären faller under allmänt åtal. Det betyder att det inte spelar någon roll om målsägande backar, finns det anledning att tro att det handlar om misshandel, och det får man väl ändå säga att det gör när vi talar om någon som blivit knivhuggen, så ska polisen ändå utreda fallet vidare. Att det sen framkommit att målsägande inte alls tagit tillbaka någonting gör det hela ännu värre. Polisen har helt enkelt ljugit för pressen. Varför är svårt att veta, men man kan gissa att det handlar om att flera av de målsägande har så pass lågt förtroende för polisen att de helt enkelt inte deltar i förhör på ett sätt som för utredningen framåt.

En misstanke som stärks av att polisen nu gått ut med en vädjan om att vittnen ska höra av sig och hjälpa dem med utredningen.

Parallellt med det här så sänker SÄPO polisens aktie ytterligare. Under måndagen kör de i samarbete med lokal polis bort elever från Södra Latins gymnasium i Stockholm som hade mage att ifrågasätta varför den järnrörsvevande Kent Ekeroth ska få tala på deras skola. Samma historia utspelar sig i skrivande stund på lasarettet i Umeå där anställda som protesterat mot Jimmie Åkessons besök av polisen och SÄPO hotats med sparken samtidigt som all form av kritik i form av flygblad på anslagstavlor och liknande effektivt rensats bort i samarbete med sjukhusledningen.

Lägg då till åratal av grova övertramp från polisen, både SÄPO och den vanliga polisen. Utvisningsärenden där poliser försökt köra över demonstranter, SMR-demonstrationen på Östermalm i höstas då nazister framför ögonen tilläts misshandla antirasister, Uppsalapolisens fullständiga sammanbrott i samband med att de ”slarvat bort” alla bevis i samband med att SMR misshandlade en man framför ögonen på två poliser och många andra fall.

Är det konstigt att det finns ett lågt förtroende för polisen i det här fallet? Nej inte heller det tycker jag är konstigt.

Polis och press har under de senaste dagarna nått en helt ny nivå på den förtroendekris som under många år har legat och bubblat under ytan. Den omtalade opartiskheten har lyst med sin frånvaro och istället har man kunnat skönja en agenda från både press och polis. Jag vill inte gå så långt att säga att den är fascistisk, även om den i praktiken går fascisterna till mötes, däremot är det i det närmaste uttalat anti-socialistisk med drag av den mest hysteriska anti-kommunismen från kalla krigets och det tidiga 1900-talets dagar. Förtroendekrisen är nog dessutom värre än många tycks tro samtidigt som den verkar ha tagit både polis och press på sängen. Arrogansen har också visat sig gång på gång. En arrogans som ökar avståndet till den övriga befolkningen och stärker den interna bilden hos press och polis att de är något lite förmer än de som de är satta att skydda och rapportera till.

Det är en mycket farlig väg som man nu träder in på.

2 KOMMENTARER

  1. Och då har du inte ens nämnt debaclet i Falun med överfallet på Daniel Riazat där nazisterna blev friade från grov misshandel eftersom att polis och åklagare glömt bort utredningen under två år…

    Detta skedde idag.

    • Så sant så. Vi är ju i den hemska situation attövertrampen är så pass många att de helt enkelt inte får plats att nämna alla, men nyheten om Riazat tror jag inte jag hade nåtts av ännu när jag skrev texten då den definitivt är av den dignitet att den borde räknas med.

Kommentera