Jeremy Brett gör deerstalkern rättvisa i sin klassiska rolltolkning
Jeremy Brett gör deerstalkern rättvisa i sin klassiska rolltolkning

Vi kom av oss lite i serien av texter om olika huvudbonader. Men nu tar vi upp den tappade tråden och slänger ett öga på den av Sir Arthur Conan Doyle populariserade deerstalkern.

En huvudbonad anpassad för just jakt i rual brittisk miljö. Med skärm bak och fram samt öronlappar på sidorna som går att knyta över kullen. Den är oftast sydd av åtta eller sex trekanter. Materialet är för det mesta något hyfsat robust tyg med ordentligt foder, det är trots allt en huvudbonad för rejält ruskväder! Det mest klassiska materialet är givetvis tweed, men även andra material får ses som acceptabla för en stilfull gentleman i skog och mark.

Deerstalkern finns även i andra varianter än den mest vanliga. Den irländska versionen har ofta skärmar som är mer fyrkantiga i sin form än den vanliga halvmåneformade, till det så är öronlapparna på den irländska versionen smalare, så smala att de nästan tappar sin funktion att värma öronen. I fritidsfiskarnas kretsar förekommer en variant vars koppling till den traditionella deerstalkern kan tyckas realtivt ockult, då den mer påminner om en trillby. Den saknar öronlappar och har ett smalt brätte runt hela kullen. Trots sitt smeknamn ”tweed helmet” har deerstalkern dock inget riktigt släktskap med de kaskar som användes av den brittiska armén under Krimkriget, de har bara den kuriösa likheten att de har skärm både fram och bak.

Men den traditionella deerstalkerns funktion som ypperligt plagg vid just jakt är svårbestridlig. En varm mössa med skärm som går att knyta fast när det blåser till och samtidigt värmer öronen. De klassiska småmönstrade exemplaren bidrar dessutom till ett mått av camouflage under jakt. Mönster i vilka man, på moderna deerstalkers för just jakt, blandat i stark brandgul färg för att undvika onödiga olyckor. Men ska man inte ut och skjuta kan man gott välja en mer traditoinell färgsättning, något som kan blir oerhört snyggt om man bär den rätt.

Basil Rathbone med Sherlocks signum
Basil Rathbone med Sherlocks signum

Här har vi det vanliga problemet med huvudbonader, hur klarar man att bära den utan att det blir löjeväckande. Som vanligt handlar det givetvis om matchning. Vill du vara på den säkra sidan och göra det lätt för dig så håll hårt på traditionerna och bär den bara vid tillfällen då fritidskläder av landsbygdstyp är att rekommendera. Till din tweed när du ska ut i skogen är givet. Som reseaccessior där lite robustare kläder är att rekommendera passar den till exempel ypperligt. Vintertid till en grövre rock skulle jag kunna tänka mig att den fungerar även i en mest stadspräglad miljö här uppe i den kalla nord.

Men detektivkopplingen då? Sir Arthur Conan Doyle skriver aldrig rakt ut att Holmes bär en deerstalker, men då det var en populär huvudbonad i landsbygdsmiljö, kan vi från de korta beskrivningar av Holmes huvudbonad under resor ut på landet sluta oss till att Conan Doyle beskriver just en deerstalker. Däremot måste en detalj påpekas. Sherlock Holmes så som han beskrivs av sin skapare var en mycket modemedveten man och syntas aldrig på Londons gator i en deerstalker, den var helt och hållet en huvudbonad han hade i skog och mark. I London bar han en moderiktig cylinderhatt!

Liknande artiklar

6 3172

0 1020

0 824

INGA KOMMENTARER

Kommentera