OriginalAFA2För 24 år sedan bodde jag hemma hos min mor och såg på Aktuellt. Där rapporterade man i någon form av kombinerad skräck och hån om hur ett nytt nazistiskt parti, eller i alla fall ett parti så likt NSDAP att skillnaden var försumbar, hade bildats. Partiet var Sverigedemokraterna. Under intervjun med deras ordförande, jag har för mig det var Anders Klaström som tidigare dömts för att ha mordhotat Hagge Geigert telefonledes, hånade man ordförandens låga bildningsnivå genom att konstatera att Klarström inte visste om han ville slänga ut kameramannen ur landet eller inte, eftersom Klarstörms geografiska kunskaper var så pass begränsade att han inte visste om Sicilien tillhör Europa, varfifrån kameramannens föräldrar stammade.

Nu 24 år senare är det inte bara otänkbart med ett dylikt reportage, det verkar som om även journalisternas jobb skulle sitta löst. Att öppet ta ställning mot Sverigedemokraterna och deras fascism är inte längre förenligt med Sveriges Radios uppdrag, allt enligt Lotta Mossberg.

Tidigare har man dödskalemärkt, som man sa tidigare, en sång med artiskterna Timbuktu och Sebbe Staxx eftersom de där starkt tar ställning mot  just Sverigedemokraterna. Förvisso vill Sveriges Radios ledning här göra gällande att det handlar om våldsskildringar och annat, men det klingar falskt när man ser till vad annat som sänds under de regler och riktlinjer man hänvisar till.

Vi har med andra ord nått ett medialt och politiskt klimat där det inte längre är självklart och okontroversiellt att kraftigt ta avstånd från fascistiska rörelser. Ett klimat där fascismen är så pass normaliserad att den behandlas som vilken annan ideologisk inriktning som helst.

Men fascismen är inte som vilken ideologi som helst. Den är den givna konsekvensen av den nationalism som Metro och Dramaten på något krystat sätt försöker ”ta tillbaka”. Nationalismen som idé bygger på att den skånske greven på sitt gods har mer gemensamt med gruvarbetaren i Kiruna än gruvarbetaren har med en gruvarbetare i vilket annat land som helst, enbart på den grund att gruvarbetaren och greven är födda och bor innanför samma administrativa streck på kartan. Ska vi fråga om greven håller med eller om greven tycker han har mer gemensamt med en spansk adelsman än en svensk arbetare?

Nationalismen skapades till stor del för att kunna övertyga befolkningen över hela Europa om det förträffliga i att dö som en hjälte på slagfältet för sitt land. Visst, det fanns en drös andra skäl också, som brukar framföras när man på högstadiet läser om nationalismens framväxt, men att kunna övertyga unga män till att döda andra unga män var ett av de tyngre skälen när idén om att slåss för en kung inte längre funkade så bra. Den yttersta konsekvensen av nationalismen är den expansiva fascismen. Tanken på nationen som det gemensamma kitt som håller människor samman, tanken på den stora ärorika nationen som genom krigets ärofulla kamp växer och ger nationens folk dess stolthet. Det är den mest rena och okomplicerade nationalismen, det är också kärnan i fascismen.

Det är med andra ord ingen slump att det är några dagar efter att Metro och Dramaten inleder sin kamp för att maskera nationalismen som något gott, som Soran Ismail stängs av från Sveriges Radio. Sveriges Radio som är en del av vårt gemensamma, som vi äger tillsammans. Över 90% av befolkningen röstar inte på fascisterna, trots det får man inte kritisera dem. Trots det jobbar statsapparaten för fasisterna och deras propaganda. Allt med svulstiga liberala floskler som ledord. Torgny Segerstedt används ofta som trumfkort av liberaler som vill peka på liberalismens kamp mot fascismen. Men Segerstedt var ensam redan på 30- och 40-talet. Idag skulle han vara helt isolerad i de liberala leden.

INGA KOMMENTARER

Kommentera