CableStreet1We remember Mosley
And how Cable Street folk fought him
When we see the fash
We let the boots do the talking

Vi som har varit med några år blir inte så överraskade över de svenska nazisternas våldsamhet. Vi har sett attacker av den typ som skedde i Kärrtorp tidigare. Några av oss har till och med själva stått i den mottagande änden av nazistiska knivar och påkar. Attacker av den typ vi såg förra söndagen har tidigare skett mot punkspelningar, Ung Vänster-fester, tillställningar på vänsterorienterade lokaler eller ensamma som råkar ha ”fel” ursprung eller faller utanför de sexuella normer som SMR hyllar. SMR är arvtagare till VAM och andliga barn till SA:s gatukämpar, de vill vara arvtagare till SS elittrupper, men än så länge är de ”bara” gatukämpar i SA:s anda.

Det som gjorde förra veckans attack speciell var inte SMRs våld eller polisens undfallenhet. Det som var utmärkande var måltavlan för SMRs attack. Det var inte längre ”vänsterungdomar”, invandrare eller homosexuella som var måltavlan. Visst, bland dem som utgjorde måltavlan fanns vänsterungdomar, invandrare och homosexuella alla representerade, men gruppen som sådan utgjordes av de boende längs tunnelbanans Linje 17. Kärrtorp utgör också ett konstigt socioekonomiskt gränsland. Förorten befinner sig i den gråzon mellan arbetarklass-stadsdel och stadsdel för mer väletablerade med karriärer i media, IT och andra prestigebrancher.  Det leder till att de boende som blev anfallna av SMR inte befinner sig i den mediala periferin, de tillhör till viss del den grupp som befinner sig i det mediala centrum dit uppmärksamheten riktas.

OriginalAFADe eviga kålsuparteoriernas tröttsamma liberala gnyende fick därmed inte längre äga arenan utan konkurrens. Alltför många i närheten av de skrivande hade i Kärrtorp sett hur det faktiskt går till. Nazisterna gick till ensidig attack, den första försvarlinjen utgjordes som vanligt av aktivister ur den autonoma miljön, dvs. de grupper som i media bespottas som AFA och RF. En försvarslinje som höll stånd till dess polisen kunde samla sig och massan bakom klarade att moblilisera ett massförsvar. Alltför många vet idag vad som hände och vilka som är att tacka för att fler inte blev skadade, de unga som media kallar RF och AFA. När polisen säger att de är att tacka för att inte fler blev skadade så är även det förvisso sant. Hade de inte skyddat de anfallande nazisterna efter att demonstranterna mobiliserat sig hade säkert betydligt fler nazister skadats, med påföljande hetsjakt i media av dem som räddade gamla och barn.

Det var denna medvetenhet i kombination med den infrastruktur som det ypperliga Linje 17-initiativet har byggt upp längs sin linje under många år, som gjorde att man idag höll den största demonstrationen här i landet på många år. Frågan är om det inte är den största sen den förra kraftsamlingen mot nazismen då runt 20 000 samlades på Medborgarplatsen för att protestera mot de nazister som 1999 mördade Björn Söderberg.

1936 försökte British Union of Fascists genomföra en marsch genom judiska och irländska arbetarstadsdelar i London. De blev stoppade av en beslutsam lokalbefolkning. ”The Battle of Cable Street” som händelserna har kallats ses idag som den enskilt viktigaste händelsen som ledde till att Storbritannien inte föll för fascismens lockelser. Oswald Mosley, som lite ommodellerad syns som Roderick Spode med sina ”Black shorts” i Wodehouses universum, klarade aldrig att bygga upp den känsla av framgång som fascismen behöver efter det nesliga nederlaget vid Cable Street.

Frågan är om Kärrtorp i framtidden kommer att fylla samma funktion som Cable Street. Om så kommer bli fallet är helt upp till oss. Det handlar om hur vi agrerar framöver. Kommer vi klara att kanalisera det engagemang som blossat upp, och i så fall kommer vi klara att kanalisera det på ett konstruktivt sätt? För att det ska lyckas krävs också att vi sätter fascismen i sin rätta kontext, det krävs att vi som är antifascister, till skillnad från antirasister, lyckas undvika alla de liberala fällor som läggs ut framför oss. Att vi fortsätter jobba med annat parallellt med antifascismen.

CNT-FAIDet är tyvärr nu det bli tungt och jobbigt. För det är när man sätter fascismen i sin kontext som det blir uppenbart hur illa ute vi är. Fascismen är inte bara rohyplolmodiga SMR-nazister, och den gror inte bara hos dessa ytterlighetsgalningar. SMR är bara spjutspetsen i den breda extremhögerframmarsch som pågår i Europa idag. Jobbik i Ungern och Gyllene Gryning i Grekland är bara de mest uppenbara och lätt utpekade. Men då de är så pass extrema så överskuggar de Sannfinländarna, Front National, Fremskrittspartiet och våra egna Sverigedemokrater samt deras systerpartier i Europa. Men de är fortfarande inte de värsta, de värsta är de mer osynliga, men sanslöst mycket mäktigare. Partido Popular är Moderaternas nära vänner i Spanien, i dagarna kommer de avskaffa demokratin i Spanien genom att förbjuda alla former av protester mot den sittande regeringens nyliberala projekt. De är Franco-vänliga värdekonservativa med nyliberal ekonomisk politik. När protesterna mot att befolkningen skulle betala för överhetens nyliberala fest växer för starka förbjuder helt enkelt Reinfeldts kollega protester. Detta i ett land som för mindre än 40 år sedan var en fascistisk diktatur under Franco.

Det är också när vi ser på Spanien som vi ser att det inte är konstigt att Reinfeldt inte dök upp i Kärrtorp idag. Frågan om högerdiktatur är känslig för den etablerade högern. Det är svårt att visa sin avsky mot den ena sekunden för att nästa kila stadigt med dem som inför högerdiktaturen. Den moderna fascismen är nämligen i hög grad nyliberal. Det är för att stötta det nyliberala projektet som Spanien återinför diktaturen samtidigt som SD i allt väsentligt röstar för Moderaternas nyliberala experiment i den svenska Riksdagen.

Det är också därför som dagens demonstration kan bli en vattendelare. Är det nu som fascismen blivit så stark och välkomnad in i värmen att den etablerade högern inte längre tar avstånd? Att de inte längre känner att de har råd att kritisera fascisterna då de kan vara nästa samarbetspartner?

Endast framtiden kommer visa om Kärrtorp blev ett svenskt Cable Street eller en sista kraftansträngning från det anständiga samhället. Är det nu som den riktiga marschen mot avgrunden inleds, eller är det nu vi stiga från mörkret mot ljuset? Vi vet inte, men vi vet var vi står i kampen.

This government had an idea
And parliament made it law
It seems like it’s illegal
To fight for the union any more

Which side are you on, boys?
Which side are you on?
Which side are you on, boys?
Which side are you on?

INGA KOMMENTARER

Kommentera