dog-listening-radioEn av våra läsare uppmärksammade oss häromdagen på att det inte längre via etern går att ratta in det synnerligen roande programmet Plattetyder under lördagförmiddagarna. Något som givetvis är ytterst tråkigt. Dock kunde vi hänvisa vår läsare till en hemsida som heter Radiogodis, som trots sitt alltför påtagliga radioutseende är hyfsat lättnavigerad, där en rad program från tider som flytt lagts upp så alldeles vanliga slölyssnare åter kan njuta kända radioprofiler. Sidan erbjuder ett nästan overskådligt utbud av radionostalgi och redovisar uppdateringar på en egen blogg. Men vi tänkte nöja oss med att presentera våra yngre läsare, då vi utgår från att de äldre satt klistarade framför apparaten när de ursprungligen sändes, för tre klassiker som för en stofilt lagd gentleman är ett måste. Plattetyder, Smoke Rings och Skivor från Vetlanda.

Plattertyder

Detta underbara program sändes under större delen av sin tillvaro precis innan Tracks, vilket gjorde att även popsnören och s.k. ”squares” med jämna mellanrum fick sig annat än Hall & Oates och Huey Lewis and the News till livs om de råkade slå på sin radio lite för tidigt. Plattetyder, eller Platt-Etyder som det ibland skrivs, var i praktiken en fortsättning på Lasse O’Månssons och Bengan Wittströms Bättre sänt än aldrig, och dess uppföljare Ännu bättre sänt än aldrig. Programmens grund var Bengan Wittströms sysselsättning som visforskare. Under sin forskning i radioarkivets skrymslen och vrån fann han med jämna mellanrum de mest besynnerliga och roande alster, dessa noterade han i sitt lilla kartotek. Ett kartotek som sen användes för att hitta passande musik till programmen. Musiken är som sagt av den mest udda och ofta omedvetet roande art och är det ena benet i Plattetyders idé. Det andra benet är en släpig och ofta krystad dialog med språklig humor och medvetna tråkigheter mellan programledarna Kjell Swanberg och Bengan Wittström. Traditionen från skägget O’Månsson var fortfarande tydlig och släkskapet med Svenska MAD som ju trots allt mellan 1960 och 1975 var O’Månssons lilla skötbarn, märktes med all önskvärd tydlighet. Plattetyder sändes mellan 1982 och 1994 vilket leder till att den klipske snabbt räknar ut att det blev en herrans massa program. Många av dessa program finns listade och genomgångna på hemsidan Plattetyder.se som på ett nästan oroande sätt suttit och listat mellansnack och låtar till på tok för många avsnitt för att det ska vara hälsosamt. Vill man istället lyssna på Plattetyder så är man hänvisad till Radiogodis. Det har dock tydligen inte gått att rädda tillräckligt många avsnitt för att programmet ska föräras en egen sida, så man får scrolla och leta på samlingssidan över 80-talsradio, lite tråkigt öde för ett så enastående program som Swanbergs och Wittströms skapelse!

Övrigt 80-tal på Radiogodis

Smoke Rings

SmokeRingsI september 1960 sändes det första avsnittet av vad som skulle komma att bli den programserie som sänt flest avsnitt under en och samma programledare. Den 14 november 1999 sändes det sista och 1 786e avsnittet. Med tre dagar kvar innan han somnade in så knäckte Leif ”Smoke Rings” Andersson det tidigare rekordet som sattes 1972 av Sven Jerring och Barnens brevlåda. Det var då en epok som gick i graven. Smoke Rings var SRs stora mastodont i jazz, eller swing och sweet som man uttryckte det. Med gedigen kunskap, en sund motvilja mot ”migrän-musik”, det vill säga jazz från tiden efter 1949, och sin skrovliga röst lyckades Smoke Rings, så kallad efter programmets namn, skapa ett unikt program. Smoke Rings tendens att blanda engelska och svenska var unikt och skulle nog i alla andra sammanhang bli platt och fånigt, men just i Smoke Rings fungerade det. Det var förvisso inte alla som tyckte om det. I programmets barndom kom det många klagomål från lyssnare som inte förstod vad Andersson sa när han övergick till utrikiska fraser i riksradion! Men klagomålen tystande, och tvåspråkigheten blev ett signum på att nu skulle det bli riktigt bra jazz under en knapp timme. Smoke Rings sändes nästan alltid sent, 23.07 var standardtiden för sändningen, och det lågmälda introt, Smoke Rings med Glen Gray and the Casa Loma Orchestra, satte stämningen för natten. Jack Killians ”Nighthawk” var en ren amatör i jämförelse med Smoke Rings.

Smoke Rings karaktäristiska röst kom som en följd av en halskatarr i ungdomen och gav den skånska han talte en lagom maskering och en känsla av genuin jazzbar. 1999 somnade han dock in som en följd av sjukdom. Kräftan krävde ytterligare ett offer och på SR Malmöhus insåg man snabbt det omöjliga i att ersätta Smoke Rings och programmet gick i graven med mannen som det var synonymt med.

Smoke Rings på Radiogodis

Kazimierz_Przerwa-Tetmajer_listening_to_radioSkivor från Vetlanda

Det var aldrig meningen att Skivor från Vetlanda skulle bli en hel programserie. Men det som började som ett inslag i SR Växjös programblock ”Småländskt varjehanda” blev såpass populärt att efter att man lokalt sänt några program så tog det bara några månader innan det första programmet den 7 november 1977 sändes i riksradion. Och vilket program det blev sen. Det stod i stark kontrast till ovan nämnda Smoke Rings i det att det hade en genuint svenskt amatörkänsla över sig. Programidén gick ut på att den skivsamlande smålänningen Lars-Göran Frisk i varje program spelade upp några av sina 78-varvare och berättade om dem. Vid programseriens start var hans samling fortfarande ”liten”, 26 000 skivor, men den växte med åren. Han köpte massor samtidigt som många doneade sina skivor till honom. Vid Frisks bortgång i mars 1999 uppgick samlingen till 120 000 vax, som Swanberg & Wittström skulle uttryckt det.

Skivor från Vetlanda var aldrig ”coolt” eller ”tufft” som Smoke Rings, istället var det en tydlig töntkänsla över hela programmet. En töntkänsla som skapade en atmosfär av genuint och ärligt intresse. För det var det som sannolikt var nyckeln till successen, det var ett ärligt intresse för musiken från tider som flytt. De gamla slagdängorna som av ABBA- och Bee Gees-fansen betraktades som mossiga och fåniga behandlades av Frisk med kärlek och omtanke. Frisk spelade inte heller bara första bästa skiva, han såg alltid till att ta reda på så mycket som möjligt om de skivor han spelade. När företaget där han jobbade som kontorist så småningom gick i konkurs kunde han lägga all sin tid på Skivor från Vetlanda och större delen av veckorna gick åt till att förbereda veckans sändning. Han efterforskade bakrgundshistorien till varje skiva och spelade in den på rullband på den till hans 78-varvsspelare kopplade ReVox A77:an.

När Lars-Göran Frisk gick bort 1999 uppstod ett tomrum, programmet las ner och skivsamlingens framtid var osäker. Det fanns tankar på museum, men i slutänden hamnade skivorna hos radioprofilen Anders Eldeman som med samlingens hjälp idag sänder Da Capo med en programidé som liknar Skivor från Vetlandas, men tyvärr med en betydligt professionellare framtoning.

Skivor från Vetlanda på Radiogodis

1 Kommentar

  1. För sanna radiokonnässörer går det idag att för en ofta skamligt låg penning få i sin ägo vackra träradiomotagare gjorda för att hålla genom årtiondena. Jag har i min ägo en fantastisk maskin av det Svenska märket Skantic, genom vilken jag ofta lyssnar på ovan nämnda program samt även självfallet Frukostklubben!

    Jag kan ej till denna dag tänka mig en bättre start på en lördagsmorgon än en havregrynsgröt med mjölk, en stark kopp kokkaffe och Frukostklubben följt av Melodikrysset. Ännu en högst utmärkt artikel för vilken jag är tacksam.

Kommentera