chiacgo-lesbian-weddingI samband med att jag anmälde Mats Danielssons bok så dök frågan med klädkoder där genusgränserna inte är helt tydliga upp. I Danielssons bok skriver han att lesbiska brudpar bör klä sig i traditionellt kvinnliga kläder på sitt bröllop, dvs. brudklänning. Det här är ju något som undertecknad opponerar sig mot och jag tänker här fördjupa mina invändningar mot vad jag uppfattar som en för konservativ syn på genus.

Just bröllop mellan samkönade par tycker jag är en hyfsat enkel fråga i sammanhanget. Till att börja med så är bröllopet till för brudparet och deras närmaste, därmed är det upp till brudparet hur de vill göra och utforma sin dag. Om man däremot vill prata om samkönade bröllop mer generellt tror jag till att börja med att vi faktiskt måste separera bröllop mellan homosexuella män och bröllop mellan homosexuella kvinnor. Hos lesbiska finns det sedan länge en tradition av att klä sig i traditionella manskläder, motsvarande bruk finns inte i samma utsträckning hos homosexuella män. Det här leder till att man definitivt måste se det så att det vid bröllop mellan lesbiska är helt och hållet upp till brudparet om de vill ha klänning eller frack/mörk kostym, så länge nivån på kläderna är riktig.

För i grund och botten måste vi komma ihåg att det viktiga egentligen inte är om man har kostym eller klänning, utan att man med sitt klädval visar sin respekt för värden och inbjudan. Det är nivån som är det viktiga.

tumblr_m9sl9pCUKY1qmxmrao1_500Något som dock krånglar till det är skillnaden på vad som man kan tycka vore acceptabelt och vad som faktiskt är det.  Som exempel kan vi ta festernas fest, nobelfesten. Undertecknad tycker att det vore önskvärt att kvinnor kunde välja frack och män kunde välja klänning, men idag är det inte accepterat. Kommer du som kvinna i frack, och i än högre grad som man i klänning, så är sannolikheten hög att du inte släpps in om du inte råkar vara väldigt viktig. Vi lever i ett heteronormativt samhälle och därmed följer också seder och bruk en traditionellt heterosexuell linje.

Men är det då bara att följa seder och bruk och kapitulera inför det rådande? Nej, som revolutionär gentleman, eller kvinna, ligger det ju faktiskt i sakens natur att sträva efter att förändra saker och ting till det bättre. Därför bör man även i det här fallet sträva efter att tänja på gränserna. Men det är viktigt att välja rätt tillfälle och att göra det på rätt sätt. Det är kanske inte rätt tillfälle att på sin pojkväns 90-åriga, synnerligen ovetande, hjärtsvaga och konservativa mormors födelsedag tvinga fram en outning genom att komma i drag. Dagen är mormoderns, inte din och din pojkväns, och sannolikheten att hon inte hämtar sig kan vara hög.

För lesbiska, eller kvinnor generellt, är det i dagsläget redan i familjära sammanhang accepterat att komma med kostym eller smoking, om traditionella manskläder är det kvinnan har till vardags. Fracknivå är sällan lika familjärt och då är också motståndet större. Men man skulle kunna tycka att tillställningar med fracknivå i t.ex. studentvärlden torde vara ett lämpligt tillfälle att som kvinna kunna pressa gränserna framåt. Studenttillställningar besöks av unga människor som ofta är mer mottagliga för förändringar samtidigt som studenters balunser sällan är de mest allvarstyngda. Ju mer allvarstyngd en bjudning är desto viktigare roll bör man ha om man ska kunna driva på utvecklingen på det här sättet. Vi kan gå tillbaka på vårt tidigare exempel med Nobelfesten. I dagsläget skulle jag påstå att det krävs att du är antingen pristagare eller tillhör den kungliga familjen för att du ska kunna komma undan med att introducera fracken på kvinnor i Konserthuset eller Blå Hallen, och även om du tillhör den celebra skaran så lär det knappast saknas hård och skoningslös kritik. För kom ihåg, när du pressar fram gränser drar du uppmärksamheten till dig så se till att det är ett tillfälle då det passar att dra till sig så pass mycket uppmärksamhet, förstör inte någon annans dag.

För män är det knepigare. Den tradition som finns att klä sig i kvinnokläder hör i första hand till scenvärlden, dessutom i så pass hög grad att jag i dagsläget skulle avråda från att pressa fram gränserna i allvarligare sammanhang annat än i extremfall. Välj istället t.ex. ett cocktailparty eller nyårsfesten. Gränserna är i dagsläget så pass trånga att jag tror det är här man får börja. Och här tror jag dessutom det är än viktigare att komma ihåg att hålla rätt nivå, se till att hålla en strikt konservativ stil om det är så inbjudningen framställs.

Det som är skrivet här ovan gäller hetero- och homosexuella män och kvinnor som känner att de vill pressa gränserna för vad som betraktas som acceptabelt vad gäller genusöverskridande klädsel. Transvärlden är utelämnad av en enkel och självklar orsak, om man är öppen är det självklart det upplevda könet som man bör klä sig efter.

INGA KOMMENTARER

Kommentera