Undertecknad nåddes idag via Facebook av den glädjande nyheten att ABC Stockholm, även kända som Anarkistiska Svarta Hammaren, har vaknat ur sin dvala. För er som inte vet så är ABC ett nätverk av fångkampsgrupper runt stora delar av världen som hittar sina rötter hos Stuart Christe och Albert Meltzers initiativ att återuppliva det tidiga 1900-talets idé med en organisation inriktad på att ge stöd åt människor som låsts in bakom lås och bom som en följd av sina politiska aktiviteter på vänsterkanten.

I de olika fångkampsgrupper som under det tidiga 1900-talet skulle komma att ta sig det gemensamma namnet Anarchist Black Cross figurerade kända namn som Rudolf Rocker, Louise Berger och Nestor Machno. Behovet av en organisation som kom till stöd för alla dem som försatts i fängsligt förvar blev under den här perioden uppenbart och den anarkistiska rörelsens svar blev således ABC, men organisationen tynade bort och var bara ett minne när Christie och Meltzer åter lyfte fram namnet och kampen på 1960-talet.

Anarchist Black Cross

ABC har givetvis många strängar på sin lyra, men en av dem som märks mest och bäst är att de uppmanar och deltar i jobbet att hålla kontakten med dem som sitter bakom galler. Den främsta metoden är att ta hjälp av postverket för att skicka brev och vykort.

Det är här som projektet också kan vara intressant för våra läsare även av andra skäl än rent politiska. Att ge stöd till fångar genom brevskrivande är en lång och fin tradition. Att visa för dem där inne att de inte är bortglömda, att även om plitar behandlar dem som vore de mindre värda än gruset som fastnat i mönstret under kängan, så finns det andra som faktiskt värdesätter dem.

Irland InformationMest kända för brevskrivande är givetvis Amnesty, men till skillnad från ABC så vägrar de befatta sig med människor som använt någon form av våld i sin politiska strävan. Då finns istället vid ABCs sida grupper som exempelvis Irland Information som bl.a. i samband med den högtid vi precis passerat, påsken, brukar samlas för att skicka påsk-kort till människor som fängslats som en följd av sin republikanska strävan för ett fritt Irland. Mest känd är nog för tillfället deras kamp för frigivningen av Marian Price som på helt barocka grunder nu sitter inlåst i de brittiska myndigheternas förvar.

Givetvis finns det dessutom grupper och tjänster som jobbar för att även andra fångar än de som låsts in som en följd av deras politiska strävan ska få kontakt med världen utanför murarna. Tjänster som exempelvis Prison Pen Pals och Write A Prisoner tillhandahåller adresser till fångar som vill ha kontakt med andra än medfångar och plitar. De är dock mer utformade som förmedlare av kontaktannonser och har tyvärr sällan uppdaterat sin syn på webdesign sedan någon gång på mitten av 90-talet. Men de erbjuder en viktig tjänst för dem som få vettiga kontakter i samhället har.

För en gentleman öppnar de här grupperna upp en strålande möjlighet att dels göra något vettigt och sunt i strävan för ett bättre samhälle, genom att ge stöd till dem som är fast i ett i grund och botten galet system. Dels ger det gentlemannen ett tillfälle att praktisera den tyvärr utdöende konsten att skriva brev. Riktiga brev på papper, skrivna med penna eller skrivmaskin.

BrevbärareBrevskrivandet blir ju som bekant mer och mer ovanligt i takt med att den elektroniska kommunikationen tar mer och mer plats. Men i grund och botten är det dock så att e-postbrev inte på långa vägar får samma betydelse som ett handskrivet brev, där tid och ansträngning gjorts för att just det papper som skrivaren för bara några dagar sedan höll i sin hand ska nå mottagaren.

Att skriva brev ger också gentlemannen möjlighet att förkovra sig i en rad trevliga företeelser. Att ges ytterligare ett tillfälle att får nyttja sin reservoarpenna eller kanske till och med sin gamla Underwood-skrivmaskin är inte att förakta. Inte heller ska det fnysas åt möjligheten att få utveckla och använda ett alldeles eget brevpapper. Förkovran i språket, det egna eller ett främmande, är givetvis något varje gentleman njuter av. Sigill och sigillstampar är även de trevliga, men just i det här fallet kanske man bör vänta med dess nyttjande till dess man vet hur det aktuella fängelsets regler för brevskrivande ser ut.

För om man nu bestämmer sig för att skriva till en fånge, politisk eller annan, så är det några detaljer som är värda att ha i åtanke. Utgå från att allt som skrivs mellan er läses av fängelsepersonalen, skriv därför aldrig någonsin något som kan vara komprometterande för fången, ens som ett skämt. Försök redan vid den första kontakten ta reda på vilka regler som gäller för brev vid just det fängelse där den fånge du skriver till sitter. Se till att ha avsändaren tydligt skriven på utsidan av kuvertet, många fängelser släpper inte in brev utan tydlig avsändare. Om du skriver till utländska fångar så hör dig för om hur deras porto-situation ser ut, det kan vara så att det är ohemult dyrt för dem att skriva utrikes. Ofta ber de då om du kan hjälpa till med vad som kallas för en ”International Reply Coupon”, eller IRC, tyvärr har Svenska Postverket sedan ett antal år tillbaka slutat tillhandahålla kuponger av den typen. Hur man kan göra istället är en bra fråga och vi ser gärna att läsekretsen kan komma med tips. Eventuellt kan det gå att köpa giltiga frimärken från fångens land av landets ambassad, men det är inte på något sätt säkert att det är en smidig lösning.

I nuläget är det tyvärr så att just ABC Stockholm ännu inte hunnit lägga upp de för ABC annars så vanliga listorna på adresser till fångar att skriva till, men en snabb googling på Anarchist Black Cross tillhandahåller en rad av ABCs lokalgrupper runt om i världen som har just de kända listorna på sina hemsidor. Så sätt igång, leta reda på pennvässaren eller bläckhornet, formulera dig väl och bidra på detta enkla och synnerligen trevliga sätt till kampen för en bättre värld.

INGA KOMMENTARER

Kommentera