En text om Otto Gross 

Psykoanalysen har trots sina drygt 100 år på nacken främst två galjonsfigurer. Dessa är Sigmund Freud, även ansedd som skaparen av begreppet psykoanalys, samt C.G Jung som efter sina studieår hos Freud kom att utarbeta egna teorier främst gällande människan undermedvetna som en källa till kreativitet, klokskap och andlighet till skillnad från Freud som ansåg att det undermedveta var det ställe där alla olösta konflikter samlades och grodde till diverse åkommor.

En i sammanhanget viktig person i utvecklingen av de bägges teorier är Otto Gross. Otto föddes i Österrike 1877 som son till den inom sitt fält berömde kriminologiprofessorn Hans Gross. Han växte upp under finare förhållanden med hemskolning och vidare till de privata lärosätena. Vid en ålder av 22 år var han utbildad läkare. Under sitt arbete på haven utvecklade han under denna tid ett drogberoende som han behandlades för samtidigt som han skrev sina första avhandlingar gällande människans psykologi. Otta arbetade några år som assistent åt Freud samtidigt som han själv fortsatte att publicera medicinska artiklar och politiska skrifter. Freud ska i ett brev ha skrivit till C.G Jung och sagt att den enda intressanta tänkaren inom det psykoanalytiska fältet vid sidan av Jung själv var just O. Gross.

Ottos privatliv var fortsatt turbulent med återkommande återfall till droger och inläggningar på psykiatriska institutioner, flera på vilka han själv senare fick arbeta. Hans far var drivande i dessa processer då han ansåg att hans sons utsvävningar var tecken på mental ohälsa. Otto själv dog på gatan 1920 i lunginflammation utmärglad och i allmänt dåligt skick.
 

Vilka var då dessa utsvävningar?

Bortsett från hans uppenbara dragning till droger präglades många av hans skrifter av skräcken till sin far och i ett större perspektiv den patriarkala struktur han såg genomsyra hela samhället. Revolutionen skulle, ur hans synvinkel, bekämpa faderlighet och faderns rätt och istället införa en matriarkal struktur där moderns rätt var den rådande.

Otto var övertygad om att anarkism bäst propagerades för genom aktion och praktik. Således levde han, enligt egen utsago, sitt liv för att spränga de sociala gränser som binder oss vid det rådande systemet. I sin praktik som psykoanalytiker uppmuntrade nya sociala gemenskaper och blev sedermera utkastad ur staden Ascona anklagad för uppmuntrande av homosexualitet. Detta trots att han enligt egen utsago inte var homosexuell. Han ansåg att för att kunna spränga gränserna i samhället var man först tvungen att spränga gränserna i sitt eget psyke först genom psykoanalys och sedan genom praktisk aktion.

Tillsammans med författaren Franz Jung skrevs ”Die Freie Strasse”, en samling skrifter ämnade att förbereda människor för revolutionen. Han arbetade även tillsammans med Franz Kafka på en skrift vid namn ”Blätter gegen den Machtgewillen”. Denna publicerades dock aldrig. Under sin tid i München var hans påverkan stor på den rådande revolutionära andan hos både kommunister och anarkister. Främst av dessa var Erich Mühsam som var den förste att utropa Bayerische Räterepublik under Münchenrevolutionen 1919. 

Trots sin fundamentala påverkan på det tidiga 1900-talets psykologiska och politiska fält är Otto Gross fortfarande okänd för de allra flesta. I filmen ”A dangerous method” från 2011 om Freud och hans praktik har faktiskt Otto en framträdande roll. Dock ligger fokus mest hans arbete som assistent och tyvärr väldigt lite på hans egna teorier och tankar. Det är således hög tid att lyfta fram denna tänkare som på många sätt var långt före sin tid.

 

-Sixten Sprängare

Liknande artiklar

0 694

0 707

0 1414

INGA KOMMENTARER

Kommentera