IWW-gundaren Bill Haywood med kubb.

Idag är det dags att åter göra bekantskap med vår vän hatten. Den här gången är det den ypperliga kubben, kanske mer känd under namnet plommonstop, men även med benämningen knall, som vi kommer bekanta oss ytterligare med.

Kubben är som de flesta vet en rund hatt med styv kulle och lätt uppvikt brätte. Den vanligaste färgen är svart.

Kubben kan nästan kallas den första bygghjälmen, det vill säga det var den första huvudbonad som togs fram som skydd för arbetare. Exakt vem det var som beställde den första kubben är lite osäkert men det mesta pekar på att det antingen var William Coke eller hans släkting Edward Coke som i december 1849 beställde hatten av firman Lock & Co som i sin tur anlitade hattmakarna Thomas and William Bowler. Hatten beställdes för att Cokes skogvaktare behövde en huvudbonad som både skyddade skallen mot diverse lågt hängande grenar och som samtidigt inte blåste av. Resultatet blev kubben.

Alexander Berkman agiterar på Union Square i New York. Bland åskådarna ses mer än en kubb pryda huvudet.

Hatten blev fort populär. Framförallt inom arbetarklassen där behovet av en hatt som även skyddade lite mot slag, fallande skrot och annat var skriande. Men den vann också framgång hos den brittiska medelklassen. Just i Storbritannien blev den i högre grad än i t.ex. skandinavien, klassöverskridande. Här vann den aldrig riktigt samma popularitet blad de rikaste som bland den Victorianska adeln. I två yrkesgrupper blev den så populär att den på de brittiska öarna än idag tätt sammankopplas med bankirer och gardesofficerare på permission. Under de första decennierna av 1900-talet var den dessutom i det närmaste obligatorisk för butlers och betjänter.

I skandinavien var kubben i första hand arbetarklassens och borgerskapets hatt, även om den aldrig fick samma dominans här som i Birmingham och Liverpool. Hos adel och den växande ekonomiska överklassen slog den aldrig igenom lika stort som i Londons finare salonger. Här fasades istället Fedoran och Homburgen in lagom till dess att Stormhatten fasades ut som vardagshatt på östermalms tamburmajorer, även om kubben givetvis förekom.

Uppsala Socialistiska Ungdomsklubb, som senare kom att omvandlas till Uppsala LS, 1910. Flera huvuden kröns av ett plommonstop.

Hos arbetarklassen var det dock i lika hög grad slokhattar, vegamössor, kepsar och fedoror och homburgar som fanns på hatthyllan. Men kubben var populär och syns på mer än ett foto av tidiga demonstrationer och organisationsmöten inom arbetarrörelsen.

Idag är plommonstopet i det närmaste bortglömt som vardagsplagg. Istället har det fått fylla en komisk plats i det kollektiva medvetandet. Charlie Chaplin, Dupontarna och Helan & Halvan har tyvärr gjort kubben till ett svårburet plagg. För att på ett stiligt sätt, som inte förvandlas till subkulturellt eller än värre komiskt, behövs en stilmedvetenhet och stringens i övrig klädsel. Därför är det inte den hatt som rekommenderas nybörjaren, men för den lite mer erfarne som klarar att väga upp de senaste decenniernas bagage kan det däremot vara en helt underbar hatt som kan upphöja en uppenbarelse till helt nya och oanade höjder.

Liknande artiklar

6 3172

0 1020

0 824

2 KOMMENTARER

    • Ett gott förslag som tål att tänkas på! Men ett snabbsvar är att man får vad man betalar för när det gäller nya hattar. Vill man ha en ordentlig hatt köpt i boutique blir man tyvärr tvungen att lätta betydligt på lädret. Men då de flesta boutiquer som säljer hattar är specialaffärer så drivs de också oftast av ytterst hjälpsamma handlare som hjälper dig att hitta rätt hatt, även om du uttryckligen säger att du inte kommer köpa just nu. När du känt dig fram och hittat vad du gillar behöver du bara notera märke och storlek och sen gå hem och beställa från Internet. Det kan bli flera hundralappar billigare för samma hatt, det kan kännas nesligt gentemot den trevliga handlaren men du får väl slå till vid ett senare tillfälle när du är mer van och vet vad du vill ha. Vad gäller kvalitet och material så märks det rätt tydligt vad som är vad, kvailteten både syns och känns.

      Begagnat är just när det gäller hattar inte alltid det lättaste och smidigaste. Dels för att de hattar som säljs på andrahandsmarknaden trots allt går loss på några kronor. Dels för att vi nuförtiden faktiskt har betydligt större huvuden än man hade för bara några generationer sedan, vilket leder till en brist på begagnade hattar i större storlekar.

      Så, mitt korta svar är att du försöker ta dig iväg till en hatthandlare och tittar runt, känner, provar och frågar.

Kommentera