Om man då bestämt sig för att det här att springa omkring i idrottskläder och försöka se ut som 19 fast man passerat 30 inte riktigt är vad man vill pyssla med längre. Om man insett det ypperliga med kvalitetskläder, trevligt uppträdande och ett lagom njutande av livet, var ska man då börja? Vilket är det första steget?

Mitt första råd är att skynda långsamt. Detta av två skäl. Då den här internetsidan i första hand vänder sig till arbetarklass så är ekonomiska skäl tungt vägande för att ta det lugnt. Att bli ruinerad för att man vill uppnå ett stadie av gentlemannamässighet är kontraproduktivt. Det andra, minst lika tungt vägande skälet, är att man måste känna sig bekväm i sin nya roll. Och det är något som inte går över en natt.

Många av oss gör vårt avstamp i subkulturer eller som medvetna, eller omedvetna, slavar under tonårsmode. Att då direkt byta till kritstrecksrandig kostym är ett långt steg som för många är så pass obekvämt att man helt enkelt avskräcks från vidare turer i den välskräddade världen. Med ett snabbt byte riskerar man istället att man inte finner sig tillrätta och det är inte med en känsla av stolthet och säkerhet man bär plaggen, utan med ett obehag och en oklädsam osäkerhet. För att undvika detta obehag så kan det vara ett tips att ta ett litet långsamt steg i taget. Kanske att istället för t-shirt börja med en snygg enfärgat skjorta. Eller att byta ut de lappade, uppkavlade jeansen mot snygga byxor och putsa kängorna som sticker fram nedanför dem. Vad som passar bäst som förstasteg i det enskilda fallet vet bara den presumtiva gentlemannen själv.

Jag skulle inte heller rekommendera att omedelbart springa iväg till, förvisso ypperliga, skräddare som exempelvis Götrich Skrädderifirma. Jag skulle inte ens rekommendera en direkt visit hos Grosshandlarn, trots att de är lite av budgetvalet när det gäller snyggare kläder, om man har en hyfsat normal ekonomi att spela med. Nytt är hur man än vrider och vänder på det ganska dyrt, och i fallet Götrich helt knasigt dyrt. Istället är mitt råd, om man bor i storstad, att leta sig ut i förorterna till någon av loppmarknaderna eller andrahands-affärerna. Innerstadens motsvarigheter har ofta hakat på olika trender, bland annat prissättningen, vilket lett till att det som var överkomligt för tio år sedan idag knappast är tillrådigt med en smal plånbok. I småstad är det mer självklart, Röda Korset har sin Kupan runt om hela landet och många liknande alternativ finns tillgängliga.

Väl på plats i andrahands-butiken så är det ”gubbhyllan” man är ute efter. Givetvis finns där mycket skräp, men efter några turer så kommer långsamt en trevlig garderob börja byggas upp. Du börjar pö om pö lära dig vad du tycker om och trivs i. Efter ett tag vet du vad du ska ha och har gjort de missar som alltid dyker upp i början med kavajer för 60:-, skor för 40:- och kostymer för runt hundralappen, missar man har råd med. Det är först nu det kan vara dags att leta efter kläder för lite mer pengar. Jag drar mig lite för att säga dyrare saker eftersom man ofta får vad man betalar för när man pratar om den här typen av kläder. Men det är mycket pengar vi pratar om, fast å andra sidan kostar ju en märkes-munkjacka eller de hippaste jeansen inte fickpengar de heller.

Men viktigare än kläder är nog ändå uppträdande. Att börja tänka på hur man uppträder och pratar. Tänk på att försöka utveckla språket. Undvik invektiv och hitta istället förstärkningar med finess. Var trevlig och börja tänk på de regler för vett och etikett som finns. Låna en etikettbok på biblioteket eller hitta en på närmsta antikvariat. I det här fallet kan jag rekommendera att man undviker Magdalena Ribbings verk och andra nyare böcker och istället siktar på något äldre. De nyare böckerna har ofta en gör-som-du-vill-inställning som i grund och botten bara förvirrar.

Grunden i uppträdandet är dock trevligheten. Även om du missar de intrikatare delarna av reglerna runt skjortbrösts stärkelse, passande slipsknut eller vilket bestick som ska användas till vilken rätt så klarar du dig oerhört långt på att vara trevlig och hjälpsam. Håll upp dörrar, låt andra gå före och undvik tramset att ”ta för sig”. Allt har sin plats och att ”ta för sig” är bra när det gäller t.ex. fackliga strider där det visar på god stridsvilja att inte vika sig en tum. Men i det sociala är det istället ett tydligt tecken på en drummel. Något man alltid ska undvika.

En annan del är att börja ta del av livets trevliga sidor. Det här är i många fall det som faktiskt är svårast. Många av oss har slitsamma jobb med ohemula tider, barn som måste få ta tid, långa transportsträckor och en hälsovådlig stressnivå som normaltillvaro. Som en gentleman är dock lugnet och den säkra, trygga framtoningen en viktig del. För att få den så krävs det dock att det finns plats för avkoppling, det utrymmet måste på något sätt hittas. Var och en vet bäst vad som funkar i deras liv och hur man kan hitta den där lilla stunden för att odla sitt livsnjutande. Det kan vara att skippa TVn på kvällen(man har ju ändå läst nyheterna på jobbdatorn eller i Metro på tunnelbanan) och istället läsa en bok tillsammans med en god kopp te. Det kan vara att gå upp en kvart tidigare varje morgon för att i lugn och ro kunna raka sig med kniv istället för att stressa bort stubben med en surrande rakapparat eller engångshyvlar i plast. Vad som passar bäst finns inget universalsvar på, utan det är bara gentlemannen själv som vet vad som fungerar för just honom eller henne. Det kanske kan kännas konstlat och stelt till en början och då kanske det är en annan form av avkoppling som passar bäst, men ge inte upp på en gång. Att stressa av och lära sig njuta tar ett litet tag.

Men det viktigaste rådet är nog att man ska låta det ta tid. Tro inte att det går på en månad eller två. Sikta in er på att det kommer ta några år innan ni är fullfjädrade gentlemen. Se det inte som en förlust att ni inte hinner få ihop en komplett garderob, med en tweed för resor och lantvistelser, mörk kostym för staden och smoking till festen, innan nästa höst. Sätt upp mål som att alltid komma ihåg att hålla upp dörren för folk i tunnelbanan, odla en riktig mustasch(en sån man behöver vax till, inte en anpassad för 15-åriga mopedåkare som av nån anledning är populär bland pinnsmala 30-åringar på södermalm) eller att hitta ditt favorit-te. Små, små steg som till slut samspelar till en harmonisk helhet. En helhet som ger bilden av en klassmedveten, stolt, ypperligt trevlig och alltid tillmötesgående herre eller dam!

 

Liknande artiklar

6 3556

0 1183

INGA KOMMENTARER

Kommentera