En av ambitionerna med den här bloggen är ju som ni säkert känner till att göra företeelser förknippade med överklassen tillgängliga även för andra. En strålande illustration på vad jag syftar på skulle kunna vara heraldiken. Ett kunskapsområde som länge helt kopplades ihop med adelskapet.

Heraldik är alltså läran om vapensköldar. Alltför många lever med villfarelsen att det bara är adeln som får ha vapensköld. En villfarelse som sannolikt kommer från det faktum att varje adelsfamilj vid adlandet blivit tilldelade en vapensköld. Men det medför inte på något sätt att det är ett adligt privilegium att ha en vapensköld. Tvärt om är det historiskt så att de icke-adliga vapnen de facto varit fler än de adliga.

Ursprunget är dock precis det som de flesta föreställer sig. Det är riddarsköldarnas symboler som övergått till att bli en symbol för den som bär skölden. Exakt när sköldens utsmyckning hos riddarkastet övergår till att fungera som bomärke är lite osäkert. Att använda sköldens bemålning som identifikation förekom redan under romersk tid, dock identifierar den romerska skölden bara den militära enhet som bärare tillhör och inte släkt. En av de första avbildningarna av bemålade riddar-sköldar på den i sådana här ämnen alltid närvarande Bayeuxtapeten. Däremot verkar det inte som om symbolerna på skölden här ännu fått funktionen av bomärke eller släktsymbol, i alla fall inte i de delar av Frankrike som de avbildade riddarna kom från. Men andra ord är en kvalificerad gissning att det är under 1100-talet som det ärvda släktvapnet dyker upp.

Det första kända svenska vapnet tillhör den sedan länge utdöda släkten Boberg från Västmanland. Man har hittat ett vapen brev med deras vapen från 1219, det är alltså över 60 år äldre än Alsnö stadga.

Vapenskölden fyller dock idag inte bara funktionen av symbol för släkter, även organisationer och grupper kan utan problem ha vapen. Mest kända är givetvis våra offentliga vapen som t.ex. kommunvapnen. Även företag skulle utan problem kunna ersätta sin tidsbundna logotyp med en tidlös vapensköld och på så sätt slippa betala reklamare och originalare smärre förmögeneheter var femte år när den förra logotypen är hopplöst ute. Med ett vapen behövs på sin höjd en uppdatering av den konstnärliga framställningen.

Men vad är det då som gör något till ett vapen och inte till en logotyp eller ett klubbmärke? Det viktigaste att komma ihåg är att ett vapens form inte är fastställd, det som bestämmer hur ett vapen ser ut är inte hur någon en gång målat det, utan det som kallas blasonering. Blasoneringen är den skriftliga beskrivning av vapnet som en gång antagits av vapenbäraren. Det gör att t.ex. logotyper som är bestämda till sin grafiska form inte är vapen. Vapen kan med andra ord se ganska olika ut och ändå vara samma vapen(se de två exemplen här intill som båda föreställer Sörmlands landskapsvapen) så länge avbildningen följer blasoneringen.

Ett ytterligare krav för att ett vapen ska vara ett vapen är att blasoneringen följer en rad heraldiska regler. Det är i grunden inte särskilt komplicerade regler, men de kan vara hyfsat strikta. I synnerhet här i Skandinavien där vi har ett av de stramaste regelverken att följa. Det här gör att exempelvis AIKs klubbmärke trots sitt onekligen heraldiska utseende inte är ett vapen. AIKs märke, liksom de flesta andra klubbmärken med ”vapenutseende”, bryter mot en rad heraldiska regler samtidigt som det är fastställt i sin form.

Det sista, och faktiskt många gånger också det krångligaste, är att vapnet ska vara unikt. Vapnet får inte vara för likt något av de tusentals vapen som redan finns. Något som kan vara lättare sagt än gjort, speciellt när vi har så strikta regler för hur blasoneringen får utformas. Det är orsaken till att nyantagna vapen helst ska publiceras och offentliggöras på ett sätt som följer kutym. Ofta genom publicering i en vapenrulla.

Om man då skulle ha den goda smaken att vilja ta sig ett vapen, hur går man till väga? Först blir det att utforma vapnet. En process som gärna kan få ta lite tid. Vapnet är ju inte något man bara har under en säsong eller två. Det kommer följa med hela livet och även följa barn, barnbarn och ättlingar även efter dem. Så att tänka igenom sitt vapen är definitivt att rekommendera.

När man är klar med hur man vill att vapnet ska se ut så är det dags för registrering. Fram till för några år sedan kostade det flera tusen kronor då det krävdes publicering i Skandinavisk Vapenrulla, något som gjorde att många ryggade. Fyrsiffriga summor är trots allt fyrsiffriga summor. Men sedan några år är det istället Svenska Vapenkollegiet som står för registreringen, och kostnaden har sjunkit till 300 kronor. Ett överkomligt pris för något man har glädje av resten av sitt liv. Processen med registrering tar ungefär ett år då den innefattar en ordentlig kontroll av att vapnet inte är för likt ett tidigare vapen samt att även en period där även allmänheten kan komma med invändningar.

Sen är det bara att börja använda vapnet. På visitkort, brevpapper eller graverat på cigarettetuiet, det är bara smak och fantasi som sätter gränser för var du kan ha ditt vapen.

Vi kommer så småningom gå igenom de olika regler som gäller för hur man utformar ett vapen, även om det i dagsläget finns oerhört bra resurser på internet. Men vi vill också dra vårt strå till stacken!

Liknande artiklar

2 1058

2 KOMMENTARER

  1. Jag har länge tyckt att varenda familj, vare sig ”frälse eller ofrälse” skulle ha ett eget familjevapen. Det skulle göra en hel del intressanta tillskott till den heraldiska sköld-skörden.

Kommentera