Idag introducerar vi vår första gästskribent. Sixten Sprängare kommer framöver bjuda på texter om framförallt flugfiske. En klassisk sysselsättning för den landsbygdsanknutne gentlemannen.

Flugfisket omnämns oftast som en fiskeform för de bättre bemedlade. Det är en sanning med modifikation. Den första dokumenterade flugfisketuren gjordes 200 e.kr i floden Astraeus, Makedonien. I beskrivingen kan man uttyda att krokarna var klädda med röd ull täckt med av vax färgade tuppfjädrar. Det är således samma principer vi använder oss av än idag. Med största sannolikhet användes dessa agn på flera olika sätt, möjligtvis även på långrev då fiske genom tiderna mest varit något som angått allmogen för att tillgodose födobehovet. Som spö har historiskt hassel och pil varit vanligast. Längden var troligtvis större än den vi ser idag och som lina har man hittat flätat hästtagel.

Från mitten på 1400-talet, då fiske för första gången beskrevs som ett nöje, tog det ända fram till 1700-talet innan några förändringar gjordes inom denna urgamla fiskemetod. Det började komma böcker om flugbindning. Ett original från denna tid kostar en årslön idag. Man började tapera linor genom att fläta några extra tagel i mitten av linan för att få en bättre kastaktion. Fram tills nu hade linorna varit toppknutna men några första väldigt enkla rullar såg nu även dagens ljus.

En bit in på 1800-talet lyckades en amerikan limma ihop det första split cane spö av smala bambulister. Aktionen förbättrades avsevärt och de gamla långa 15-16-17 fots spöna kortades till de idag vanliga 11-12 fotslängderna. Ett tiotal år senare var alla gamla spön otänkbara. Idén om split cane hade färdats till England där en man vid namn Hardy påbörjade massproduktion av denna modell. Hästtaglet avvecklades till förmån för det lättare silket. Kan tänkas att det var dessa dyra attiraljer som gjorde det för nu började flugfisket bli en sport för överklassen.

Mängder med nya flugmönster togs fram och med detta en industri för plockning och färgning av material för bindning. Några av de företag som startades under denna period finns fortfarande kvar och levererar de klassiska färgerna och materialen. Med överklassens snobberi avtog dock snabbt intresset för våtflugor till förmån för det mer avancerade och tidskrävande torrflugefisket. Vem har inte sett en bild på en tweedklädd man vid kalkströmmarna i england som än idag räknas som de mest klassiska bland vatten för hårdnackade torrflugeconnoisseurer?

I sverige var flugfiske aldrig någon uttalad överklassport även om bilden av de brittiska herrarna levde länge i våra föreställningar. Det har dock aldrig varit en billig sysselsättning och därmed har antalet flugfiskare varit ganska lågt fram tills de senaste 15-20 åren då asiatiskt skräp dominerat marknaden.
De som har haft turen att kasta med split cane vet dock bättre. Det är något speciellt med naturmaterial.

Kanske hade den engelska överklassen rätt som klädde sig i tweed? Ylle värmer bra trots väta. Och säg den mygga som lyckas ta sig igenom detta material…

Liknande artiklar

INGA KOMMENTARER

Kommentera